Hallens historia

Helsingfors näst äldsta saluhall har, trots vandringssägen, aldrig fungerat som rysk kasern. Sandvikens traditionella saluhall öppnade i december 1903 och i hallen har man alltid, med undantag för år 2003–2012 då den fungerade som antikhall, sålts mat. Man började förbereda byggandet av hallen redan 1889, men på grund av den ansträngda ekonomiska situationen var staden tvungen att skjuta upp projektet och hallen öppnades sist och slutligen först 1903.

Saluhallen och dess 116 butiker i trä planerades av arkitekt Selim A. Lindqvist. Lindqvist planerade även Kaserntorgets eller Gardets saluhall som stod klar 1907, men som revs i slutet av 50-talet. Sandvikens saluhall blev genast en central handelsplats och den livliga försäljningen fortsatte ända fram till 70-talet. Efter det ökade antalet kontor i hallens omgivning – handeln genomgick strukturella förändringar i hela landet och även i Sandvikens saluhall började handeln minska.

På 80-talet inrättades en loppmarknad på Sandvikens torg och även i hallen blomstrade handeln upp för en tid. Vid millennieskiftet 2000 beslöt staden djärvt att göra Sandvikens saluhall till en ekohall. Tiden var dock inte ännu mogen för en hel ekohall och hallen, vars handel hade avtagit, stängdes i slutet av februari 2003. Som ett resultat av erfarenheten med ekohallen föddes dock några framgångshistorier, såsom ostbutiken Lentävä lehmä som fortsatte i Hagnäs saluhall. Efter att ekoförsäljningen hade upphört fick restaurangerna, som blev kvar vid hallens kortsidor, sällskap när hallen öppnades igen i december, denna gång som antikhall. I augusti 2012 upphörde antikförsäljningen när man påbörjade renoveringen för att igen omvandla hallen till mathall.